skeksis

Jag saknar Bella. 

Jag saknade den tjejen som hade skinn på näsan, som bad folk dra åt helvete för dom inte var av samma åsikt, som var alldeles för mkt alltid, överallt. Jag saknar att hon inte brydde sig så mkt & att hon aldrig lät sig bli trampad på. 

 

Något har gått sönder. Jag har lämnat en massa bitar av mig själv längst vägen & nu hittar jag dom inte. 

Hur fan kunde det bli såhär? 

Hade jag sett mig själv som jag är nu, för 10 år sedan, hade jag aldrig gått med på det. Jag hade inte trott mig själv. 

 

Allt för mkt har hänt detta året & allt hinner ifatt mig nu, speciellt nu när jag dessutom blivit av med morbror. 

Hur mkt orkar en människa gå igenom? Jag vet att jag mått sämre än såhär, men just nu, är läget väldigt dåligt. 

Jag älskar att jag har en fin pojkvän som ändå gör vad han kan för att muntra upp mig, teater, matmutor, bio & kramar. 

Jag är bara rädd att jag kommer skrämma bort honom, för jag är inte som jag borde. 

 

Kan inte låta bli att skratta litegrann ändå. Älskade kusin Nina gjorde mig världens tjänst i torsdags. Buss jävlarna var försenade & jag missade mitt tåg till hbg. Då ringer man flickvännen som kommer med sin racerbil :) 

Klockan 14.45 hämtar hon upp mig på stationen i Ängelholm, då går man buss om 20 min. I ren panik ringer jag för att se om man kan gå några minuters hjälp från bussen. 3 minuter blir mitt svar. Fan också. Nina, jag menar inte att stressa dig, men 20 min. 

 

Nina fixar biffen. 180 på motorvägen, som tog oss 6 minuter. Allt som allt tar resan oss 17 minuter. 15.05 släpper hon mig på knutan, & då är min buss ändå försenad. Haha, snacka om att komma in med andan i halsen. 

Jag är en lyckligt lottad flicka med fantastiska människor i min närhet. Inte enbart Nina, det är hela min familj & mina vänner. För dom tar hand om en när man är låg, plockar ner en när man är för högt upp & älskar en villkorslöst. 

 

Jag är en lyckligt lottad flicka, men jag kan ändå inte låta bli att saknade hon på bilden...