Detta har sooooo not varit min vecka.
Idag har jag förmodligen vad som kommer att bli tidernas träningsvärk i min vänstra vad och låret.
Det är nu, mer än någonsin bevisat att jag inte ska ha semester. För jag blir bara sjuk eller skadad på något vis. Haha.
Nej, jag ska dra min vecka i stort för er. Handlade och så med min mor i måndags ju, och hämtade sen bilen och lekte med först Cindy och Alexander, sen med lillebror. I onsdags var jag så rastlös att jag inte visste varken ut eller in.
Så i torsdags då. Bråkade jag först med min syster på morgonen, jaa, jag kan vara en riktigt bitch (och var för övrigt nyvaken), bestämde mig sen för att köra en sväng till väla/ikea. Sagt och gjort. Men ni vet det där med att jag precis hämtat bilen från service? Som gick på 7000 kr? Jodå, lamp fan i bilen börjar lysa igen på motorvägen. Check lampan. Nåja, körde iallafall mina ärenden och sen tillbaka till börjesson. Där fick jag en tid till nästa vecka då dom ska kolla upp igen, vad det är som är fel. Men inget jag ska behöva kosta på mig kan jag tycka. Den har ju precis varit inne för service, och inte den billiga sorten heller. Sen körde jag och lekte med Emil och Mickis :D
Sen igår, nu kommer pricken över i:et i min vecka.
Jag vaknade tidigt, för jag skulle ju med mami och Lisette till helsingör. En mkt trevlig dag blev det. Vi handlade lite smått och gott på Tiger, jag fick fatt i ett par nya roliga skor och lite godis från båten. Vi fikade och jag drack iste :D
Så när vi är och springer i helsingörs by galleri, så ska Bella så klart göra sig till, och ska gå ner på knä för en bild till Lisette, då det som inte får hända, händer. Jag har haft knäproblem sedan jag var tolv år, blivit opererad för det och har mer eller mindre bott på ortopeden/ortoped tekniska i perioder. Och ibland när jag gjort för hastiga rörelser eller något liknande, så är det som om en "kula" har trillar ner bakom mitt knä och blockerat hela benet, så jag inte kunnat varken räta ut eller böja benet.
Ni kan ju då gissa vad som hände igår? Jo, hela knäet låser sig. Det spelar ingen roll hur mkt vi masserar, försöker räta ut eller böja benet, "kulan" sitter där den sitter. Så jag hoppar runt på tå, resten av vår dag i helsingör. Inget större jobb med det, vi hade lika trevligt ändå och bara njöt och mami visade en del av hennes barndom. Vi haltade hemåt igen. Båten kom vi med, men tågen hade gått när vi kom fram, och nästa var inställda, så vi tog bussen.
Vi hade bestämt oss innan att om mitt knä inte låste upp sig igen, så fick vi gå till akuten.
Sagt och gjort, för det vara absolut ingen förändring.
Satt där bara i 2 timmar igår, så det har faktiskt gått rätt fort. Läkaren kom in och försöker böja och sträcka mitt ben, men det går verkligen inte. Och jag får en känsla av att han inte riktigt tror mig när jag skriker till för den där "kulan" verkligen sitter i vägen.
Så då fick det bli lokalbedövning :S
Skönt med en nål rätt in i knäet :O
(Där blodpluppen är, stack han in nålen, ajajaj, och ni ser själva att benet inte går att räta ut)
Han kom iallafall tillbaka och lyckas, med hjälp av bedövningen då få rätt på mitt knä, även om det också kändes. Han ville inte riktigt skicka hem mig utan röntgen, sagt och gjort där med. Blev till och med ordentligt röntgad, med två olika maskiner, för säkerhetsskull.
Efter ett tag kommer han tillbaka igen och vinkar åt mig att följa med: "Kom med mig, jag ska visa dig dina röntgen bilder, för detta är ganska komiskt"
Den meningen i mina öron, var inte särskilt lovande.
När vi kommer in, får jag alltså se mitt knä. Och där är som läkaren visar, en ben bit som ligger bakom mitt knä. Detta är som sagt ett återkommande problem jag haft, men jag brukar kunna massera bort det själv. Men benbiten är ca 2.5 cm lång. Och när mitt knä låser sig, sätter den sig som en kil mellan knälederna och rör sig inte. Detta går inte att ta bort med titthål, så jag har en väntande operation i framtiden.
Var den här benbiten ska sitta eller har suttit, det kunde vi inte riktigt se, men det ska absolut inte ligga bakom mitt knä.
Och då säger den snälla läkaren innan vi går: "Så det är inte du som inbillat dig, utan du har verkligen haft något bakom knäet när du känt det"
Tack du! Läkaren som för övrigt själv var ortoped, tog mig ändå på allvar och kollade verkligen upp vad det var som var fel, för så mkt brukar dom inte göra annar.
Det mina vänner, var min galna fredag. Så jag kanske också ska få normala knän någongång i framtiden :)
Idag är jag trött och har träningsvärk. Men det ska gå ändå.
Ska på "halv åtta hos oss", hos Jenny och Jim. Ska försöka dricka för första gången, spännande spännande.
Men det var alltså min andra vecka semester. Bara min andra. Förstår vi att det är två veckor kvar för möjliga katastrofer?!!? :S
