skeksis

Snart är det din födelsedag också. Allt på en gång 😊

Då sitter man återigen på bussen som ska ta mig hem från min kärlek. Det är en bitterljuv känsla varje gång vi skiljs åt. För tiden med honom går så fort. Och han skämmer alltid bort mig överdrivet mkt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker om det. Vilken flicka tycker inte om det? Men jag önskar jag kunde ge mer tillbaka. 

Jag bad honom om en sak till min födelsedag. Just för han inte skulle köpa en massa. Men han myglar för mig, han har köpt grejer ändå.

Det enda jag egentligen vill ha (fast jag är inte otacksam för det jag får), det var ett handskrivet brev. För att sätta lite press på honom. Han är bra på att uttrycka sig i skrift, men det är inte alltid han gör det & ännu mindre skriver han förhand. Därför ville jag ha det. Och jag har luskat lite, han har skrivit något till mig, men mer än så vet jag inte. Det får jag se om två veckor 😏 

Gissa om jag är spänd. 

Vi har som vanligt haft en magisk helg. Vi har varit på konsert, handlat lite julklappar, varit på bio & retats fram & tillbaka. För det är vår jargong. 

Så i fredags fick jag äntligen se mina idoler, mina drömmars band. Det & mer därtill. 

Anders Fridén är en gud i mina ögon. Hans röst har vaggat mig till sömns många ggr & fått mig att både skrika & skratta lika många gånger. Undermedvetet är jag nog lite kär i honom. 

Jag är absolut inte besviken på konserten. Den kommer jag bära med mig i mitt hjärta för alltid. 

Papa Roach levererade också riktigt mkt. Det var ett jäkla tryck & alla rycktes med.

Det är sånna konserter som man vill ha med sig.

Så tack hjärtat, för du ville ha med mig & gjorde denna kvällen så minnesvärd ❤ 

Jag har funderat mkt också, vad ovanligt säger ni då. Vad kan hon möjligtvis har kommit på nu då, som hon inte kommit på innan? 😜

Jag är väldigt duktig på att reagera på hur andra "behandlar sig själva". Jag blir arg & ledsen för andra skull, för hur dom väljer att göra med sina liv. Jag vill gärna finnas tillhands för alla, ibland lite för mkt. Jag vill att andra ska ha det bra. Utan att låta för självgod. Men det är ganska ironiskt hur jag kan vilja detta så mkt för alla andra, men glömmer bort det för mig själv. 

Jag vill nog ändå säga att jag är en tjej med skinn på näsan & lite pondus. Men när det kommer till mig själv, är jag dålig på det. Jag vill inte att andra ska må dåligt för hur dom blir behandlade & säger åt dom att tänka på sig själva i slutändan. Så varför är det så svårt för en själv att göra samma sak? Varför är det så svårt att släppa taget? Om jag ser någon bli illa behandlad säger jag åt dom att dom är värda något mer, men om jag själv blir det? Och någon säger samma sak till mig som jag säger till dom, så lyssnar inte jag? 

Så vad ger mig rätten att säga åt någon annan vad jag tycker? 

Ironiskt eller idioti? 

Livet lurar en ganska bra många gånger. Känslor också. Och tyvärr ännu oftare människor. 

Men jag känner ändå att jag är på en bra plats nu, men det är bara just nu, för jag vet hur snabbt jag kan svänga.

Ibland önskar jag att jag kunde lära mig att stänga av vissa funktioner & känslostormar hos mig själv. 

Men mest är jag nog ändå glad att folk, på sina egna sätt finner sig i att jag är den jag är. Att dom förhoppningsvis ser att man i grund & botten bara är ute efter rättvisa & respekt. 

Jag hoppas det. 

Lite mer In Flames för mig nu, innan jag ska kolla lite Breaking Bad eller film 😊 

Ett litet sammandrag ur helgen.