skeksis

Idag har jag varit hos fysion igen. Fast jag tror egentligen dom är sadister innerst inne. 

Jag älskar att han har fått rätt på huvudvärken som plågat mig till & från länge nu, men samtidigt vill jag gråta eller kräkas när han hittar de punkterna som gör ont 😥

Men förhoppningsvis hjälper det nu & jag kanske kan "leva" normalt igen. 

Så julen kom & gick, samma som nyår. Jag fick spendera julen med familjen & vilken jul det blev. Jag blir så bortskämd & jag bara älskade att få vara hos mamma igen. 

Nu ska jag åka ner igen om 2 veckor, då jag lyckats få 1 vecka ledigt. Sen åter igen i slutet på mars, då vi ska se Joe Labero. Mammas julklapp till oss alla, så då har man anledning att åka ner igen ☺ Fast jag behöver egentligen ingen anledning för det. Familjen är ju där & det räcker mer än nog 😘

Nyår spenderades på jobb, så inga större grejer där. Gick ut & tittade raketer när vi kom hem & sen gick vi & la oss igen, för tidigt jobb för mig dagen därpå.  

Så vad händer i ens liv när man nu bott i Norge i 1,5 år strax? 

Inte särskilt mkt faktiskt. Jag spenderar mesta dels tiden på jobb. Att jobba 100% är mer krävande än man kan tro 😮 

Tiden där emellan är... Ganska ensam. Att jag ikväll till & med blir avundsjuk på min sambo, som är ute & tar en öl med arbetskamraterna. Det säger nog lite.  

Jo... Det är inte lätt att finna sig "nya vänner" på äldre dagar. Jag har alltid föreställt mig som en lätt person & att jag alltid på ett eller annat sätt får något att göra. Jag har mött några svenska här & tänker flera gånger "Dom borde jag prata mer med, kanske skulle man kunna hitta på något?". Men hur "bjuder man ut" någon man inte känner idag? Man får oftast vänner genom andra bekanta, eller genom familjen.

Idag mötte jag en kille som frågade om han fick låna min telefon för att ringa sin vän. Det visade sig att han var svensk, skåning & Helsingborare till det hela. Världen är så liten & ändå, just nu, känner jag mig som den ensammaste människan på jorden. 

Missförstå mig inte, jag trivs här, väldigt bra. Norrmännen är så fantastiskt trevliga & helt olika svenskar på många sätt. Vi har till & med köpt vår egna lägenhet här, eller ja i Billingstad då, utanför Oslo. Min lön är den dubbla mot vad jag hade i Sverige, för att inte tala om alla reor jag lyckats göra av med alla pengar på. 

Norge är fantastiskt, underbart & jag stor trivs, men det kan aldrig mäta sig med vännerna som jag tog för givet där hemma ❤

Jag säger fortfarande där hemma om Ängelholm, för det kommer alltid vara hemma för mig, än om jag har min adress här & att jag enligt skatteverket nu bor här, så är Ängelholm alltid hemma. 

Det låter rätt miserabel eller hur? 

Det är inte så illa som det låter, det blir bara väldigt enformigt & ensamt. Jag går på jobb, spenderar timmar där, för att komma hem & vänta på att jag ska lägga mig, så helgen kommer & Magne kommer hem igen. 

Faktiskt, så vill inte ens katten umgås med mig.

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv, men just nu kräver jag den som syre. Det är det som förgyller stora delar av dagen. Allra helst sen vi köpte våra nya lurar. Jag älskar dra på mig dom & bara följa med i tankterna & lära mig nya texter. Och ny musik, åhh, all ny musik jag hittat som har blivit som "nya vänner & kärlek". Jag dör lite inombords varje gång jag får en ny favoritlåt i veckans tips på Spotify. 

Jag är så jäkla glad att jag har Spotify 🎶🎵

Men när man till & med bli avundsjuk på sin sambo, som har "mer vänner än en själv", vad är det för fel på en då?