Onsdag 26 september
Idag lättade en sten som tyngt mig länge. Och utan att ha tänkt på det förr, så känner jag nu, att jag kan andas igen.
Däremot är jag osäker på min sömn igen. Klockan är redan mkt och jag är inte ena trött. Jag har precis läst ut "Det du inte såg" av idrottaren Patrik Sjöberg. Och det bara är så, jag ska inte läsa innan jag ska lägga mig :) Jag blir förbannad och gråtmild av det jag läser och ser grubblar jag för mkt.
Men efter så många nätter utan ordentlig sömn, hur ska min kropp klara sig? Och mitt huvud? Om det inte rättar till sig får jag snart gå och prata med någon om det. Jesus krister vad jag sitter i klister!!! *ASG*
"Det är jag som tackar för att du vågade säga något. Jag hoppas också att vi kan hitta tillbaka till att vara lika tighta som förr, även om det nu blir lite mindre fest och killsnack och desstomer bebis och tant snack =) <3 älskar dig precis lika mycket nu som för 6 år sen, och finns alltid här. Puss"
Det är ett väldigt litet pris jag betalt för nära och kära vänner. Jag måste bara lära mig att uppskatta dom ordentligt, för det är en av mina sämre egenskaper.
<3