skeksis

"Good girls are bad girls that don't get caught"

Måndag 12 mars

Kategori: Allmänt

Jag måste tipsa om en otroligt hemsk, men samtidigt väldigt bra bok. Har själv fått låna den.
Började läsa igår kväll och har läst ut den idag. Man kan inte lägga den ifrån sig. Jag är ju inte den som följer nyheterna så slaviskt. Brukar tom. skoja om att 3;e världskriget hade kunnat bryta ut och jag hade inte märkt det förrän efter en vecka. Läser knappt någon tidning eller kollar nyheterna som sagt.
Men denna händelse minns nog alla. Arbogamorden. Mamman Emma som blev misshandlad och fick sina barn mördade.
Jag ska erkänna att jag är både arg, ledsen och en aning skärrad när jag läst ut boken. Mest känner jag nog med mamma och alla hennes nära och alla som drabbades. Det är sjukt hur det kan gå till i världen.
Nej jag rekommenderar den. Man kan inte låta bli att påverkas av det.

Ush!

Min mage är lite strulig idag. Cindy ville ut och gå ikväll, men vi ska ta det imorgon istället. Men efter att jag pratat med henne och läst ut boken, fick jag en väldigt huvudvärk och kände mig instängd. Så jag gick ut ändå.
Innan jag visste vart jag skulle, så hittade jag min själv på väg in i hembyggdparken.
Jag gick ner och satte mig och gungade lite. Jag älskar att gunga. Man får aldrig vara så mkt barn som när där är gungor involverade. Och så gjorde jag min dagsläxa också. (har en tendens att glömma bort den annars) Där kom fram en liten tjej och stirrade på mig. Så jag tittade runt mig lite, där finns alltså 8 gungor, 1 upptagen, den jag har och hon väljer att stirra på mig. Så jag frågar henne: "Vill du ha denna gungan?" Otroligt men sant, så får jag till svar: "Ja, jag hade tänkt det". Okej, hon fick den, men också en tillrättavisning av sin mamma för hon inte tackade för att jag lämnade den till henne. Haha.

Satte mig på en bänk och satt där och stirrade en stund istället. Och kom så helt och tänka på när jag och mina kusiner var där för flera år sedan. Och jag fastnade i "vindmöllan" eller vad det nu heter. Tokigt blev det iallafall.

Skrattade lite för mig själv och sen bar det av hemåt igen. Gick in en sväng och sa hej till mormor och morfar också. Också lite av sentimentalt värde efter boken man just läst.


Och nu sitter jag här med omelett (jag har fått en liten förkärlek till denna rätt) och ska snart lägga in mitt sommarschema har jag tänkt.

Pappa har bokat resan till england nu. Ska åka den 1/5 och kommer tillbaka den 8/5. Har hittat ett pensionat till min herre här hemma, ska försöka få in honom där. Känns inte bra att han skulle vara hemma själv i en hel vecka. Så, men det löser sig.

Annars mår jag bra. Bara magen som kurrar hela tiden och inte vill som jag vill. Vägning igen på ons. Så får vi se vad som händer. Kan märka det litegrann på kläder och så nu, men jag ser inget på mig själv. Jo, mina bröst... Dom försvinner. Och det är väl det jag kanske gillar minst. Men vad fan, om det är priset jag får betala för detta, må det så vara!

Nähä. Nu har jag ett schema att få ihop, så.

Tills vi hörs, läs "Varför gråter inte Emma?"

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: