skeksis

Jag insåg just, att antingen är jag väldigt ute, eller också är jag extremt ute. Ingen annan verkar blogga längre. Alla håller på med sitt faceboooook. Buhu. Nej skit i det, jag är nöjd. Jag har lite kontakt med omvärlden, eller omvärlden kan läsa om mig, och jag behöver inte ta del av någons trista vardag eller alla jäkla intriger som pågår överallt.

 

Skönt.

 

Söndag igen, har just avslutat min jobb helg. Känns skönt. Har haft en bra helg, så jag klagar inte.

Hela min vecka har känt ganska bra faktiskt.

Det blev ju tyvärr inget Dead by April på hbg-festivalen, det hade hänt något med en av bandmedlemmarna, så. Vi får sen istället surt nog stå och vänta nästan en halvtimme på Loreen, och inte orkade vi vänta på att höra euphoria, då hon började med en massa andra trista låtar. Så vi gick. Lättare sagt än gjort, man höll på att aldrig ta sig ut.

I övrigt var det en kanon dag, härligt väder och jag hittade en ny tyg väska :D Yayy!

 

Var tidigare på dagen (i torsdags då) och handlade. Lyckades hitta nya gardiner till mitt kök, och jag fyndade en utomhus matta till balkongen billigare än innan, så jag blev skit nöjd :D

 

Och nu har mitt älskade Troll en ute plats också. Kopplar på honom kopplet och sen smyger han runder där ute. Han låg där hela f.m medans jag städade här hemma.

 

Vet inte om jag berättat det innan, men det kommer ju inte heller som en nyhet att jag funderar för mkt. Men ibland får jag tankar, som jag inte ens tänkt själv, dom bara kommer. Jag mår bra nu. Jag trivs med vem jag är, och jag börjar hitta mig själv igen. Och ändå, ganska ofta faktiskt, får jag tanken: "Men vad är meningen med livet?"

Jag har det bra nu som sagt, men ändå, undrar jag ofta, vad är meningen med livet? Man går i skolan för att lära sig, för att sen kunna skaffa ett jobb som man ska trivas med och hålla på med hela livet. Och där emellan ska man skaffa familj och barn. Men sen då? Är det allt? Är det allt man får ut, när livet egentligen är för kort? Man ska spara till än det ena och än det andra.
Jag är en människa som lever så mkt i fantasin värld, att det egentligen är ett under att jag inte går klädd som Harry Potter, att jag inte gift mig med Edward Cullen än, att jag lyckats vara otrogen med Patch, för att sen spöa skiten ur alla zombies som trillar fram över allt. Ni fattar vart jag vill komma va? Är det allt man får?

Jag gnäller jämt om att tiden inte räcker till, men räcker ens livet till? När jag inte ens vet vad som ska tillfredsställa det? Jag vet ju inte ens om jag vill ha barn. Ska jag då, bara jobba tills jag blir pensionär, spara varenda krona nu, för att vara för sen vara så snål för att använda dom sen när jag bli gammal?

 

Nej jag vet, det sätter griller i huvudet på en. Tänk er då, när man sitter och sjunger som mest till Five finger death punch och den tanken slår en rätt i ansiktet. Eller när jag blir lycklig för en utomhus matta som är på rea, eller bara att jag köpt gardiner som Troll inte kan klösa på i köket.

 

Livet känns ganska banalt när man ser det från den sidan...

 

Imorgon åker jag till köpenhamn för att ta mig en tur till zoo. På tisdag ska jag sniffa Alexander och sen.... BATMAN!!! Jag raggade upp kusin Nina för en dejt med Christian Bale. Och sen ska jag kanske sniffa vidare på Sam på onsdag, beroende på hur Jennys dag ser ut. Sen flyter det på på jobbet igen. Nu är det ju bara 2 &½ vecka kvar till semester. Försöker få med brudarna på jobb i en tur till liseberg. 2 av 3 är med på det än så länge, men jag ska nog lyckas få som jag vill :)

 

Nej kolla lite gammmmmal film som Hajen på tv och mysa i mina rena lakan, medans jag tänker på meningen med livet... Om jag någonsin kommer på det, eller också hemsöker tanken mig för alltid.. Det är också ett sätt att se på saken.. Haha.