Jag somnade till och från på soffan igår, från mellan 18-22, har sovit hela natten och är ändå så otroligt trött idag.
Man ska uppenbarligen inte ha semester. Man vänjer sig snabbt av och till med rutiner. Iallafall jag.

Upp tidigt idag igen, för att då få lämna in mina prover som blivit "missade" eller vad dom nu vill kalla det. Sa också till dom att det verkligen är viktigt att dessa kommer iväg, just för dom inte gjorde det förra gången. Så jag ska ringa ner på torsdag, till lund, för att se hur det står till. Så nu håller vi tummarna för att det ser bra ut, och jag sen kommer igång för operation. Ska gå ner 6 kg innan dess och hämta ut en massa mediciner.

Ilska och jag är ganska bra vänner. Det är ett med min personlighet och idag fick några av mina arbetskamrater se det också. Att jag inte alltid är glad och lycklig. Nej, jag blir riktigt förbannad när jag känner mig ignorerad och bort prioriterad utan anledning. Och nu har jag faktiskt bevis på att jag har rätt för en gång skull och denna gången ger jag mig inte. Det står klart och tydligt "mor- och farföräldrar". Och det är då inte mina föräldrar. Jag blir irriterad varje gång jag tänker på det och jag har svårt att tygla mig. När jag dessutom blir bemött, på vad jag tyckte var ett ganska otrevligt sätt, gör det absolut inte saken bättre. Nej, jag ger mig inte denna gången.
Och så jävla enkelt är det.


Det har annars varit en effektiv dag enligt mig. Jag har sagt upp det där jävla "hitte-på" abonnemanget på telenor, och han frågar mig om jag vill ha en sluträkning eller 3 månaders uppsägning. "Ehh, sluträkning" "Okej, då skickar jag en direkt. Inget annat du undrar över?" "Nej verkligen inte"
Men så tänker jag nu i efterhand. Vadå sluträkning? Jag har betalt på en jävla mobil i 2 år men aldrig rört abonnemanget, så om dom skulle bara våga sätta upp mig för betalning på något..
Ja, jag är irriterad igen, eller en aning förbannad.

Jag träffade min bror och pappa en sväng imorse också. Min älskade Böffe. Blod är tjockare än vatten.
Och jag kommer alltid stå vid hans sida och älska honom för den han är. Han skiner snart igen.

Eftersom jag snart ska banta, för sista gången i mitt liv, tänkte jag unna mig idag. Semlor blir det om en stund, och ikväll.... Puh, tänker jag äta min sista påse chips :S Hur ska jag förklara detta utan att låta som en idiot? Jag har ätit mig till den jag är idag, uppenbarligen. Men chips och jag har en speciell relation till varandra. Vi är som salt och peppar. Mjölk och choklad. Korv med mos (märk min mat relatering till allt) Haha.
Men för att nu blir, bättre än jag en gång kanske varit, är det ingen stor uppoffring för mig, men jag måste ändå få njuta en sista gång...