Måndag 3 oktober
Kategori: Allmänt
Min parkeringsgranne, hon till vänster om min fina lilla saab. Henne kommer jag att köra över en vacker dag. Nej inte ens det, en regnig dag. En när snön ligger över hela jäkla vägen så jag kan se hur dom förblöder och dör i vägkanten.
Idioten KAN INTE PARKERA!!!! Och det är inte bara som jag säger. Ni vet sån, domino effekt, så blir det här med. Hon kan inte parkera i sin jävla ruta, så då kan ingen annan det heller. Hon är.... så dum, så dum, så himlen alla änglar skrattar åt henne!
En gång backade hon in i bilen bakom, för hon kollade mer på vad jag gjorde än vad hon själv skulle göra. Humf.
Sådär, då kan vi lämna det bakom oss.
Jag blev lite glad och lite stolt över mig själv idag.
Jag vet ju inte säkert hur folk uppfattar mig, eller jo ibland gör jag. Jag får ofta höra att folk inte tror att jag kan vara sur eller arg, för jag alltid är på så gott humör! Åter igen, humf. Vet ni, det är lika lätt att lura folk med ett leende, som att trycka ner fläsket i tajta tröjor. Haha.
Iallafall, jag tror att folk nog tror att jag är en människa som inte låter mig "köras över", om ni förstår.
Och det var jag nog förr. Men inte så mkt nu. Jag undviker konflikter om jag kan, jag lägger mig inte gärna i sånt som jag inte har med att göra, och jag skulle helst inte vilja veta någon hemlighet i hela världen. Vilket i princip går emot allt av hur jag var förr. Men så är det iallafall inte.
Till saken, innan ni ger upp och skiter i att läsa det. Jag har känt mig lite orättvist behandlad för en sak på jobb, och jag hade laddat upp för att ta upp det med min chef ett sen jag fick veta. Och idag tog hon mig lite "off guard", med att berätta att jag ska fortsätta jobba 75% ett tag till, så jag glömde att prata med henne. Men det gnagde mig ändå i nacken, så jag gick ut och tog upp det ändå. Då kommer min "riktiga" chef in, (jag pratade med min gruppchef) och berömmer mig för att jag stod på mig. Och det kände ändå bra.
Förr fick jag, enligt mig, oftast skit för att jag stod upp för vad jag tyckte och sa, och det är lite därför man drar sig för att egentligen säga vad man vill. För att jag egentligen blivit lite konflikträdd. Inte så att jag fegar ur, mer att jag skiter i det och inte orkar bry mig. Men idag blev jag stolt över mig själv, att jag sa ifrån. Och det blev ju bra i slutändan ändå.
Så, en liten klapp på axeln till mig.
Och en super stor kram till er som erbjudit mig kramar på alla håll och kanter! Puss!
Förr fick jag, enligt mig, oftast skit för att jag stod upp för vad jag tyckte och sa, och det är lite därför man drar sig för att egentligen säga vad man vill. För att jag egentligen blivit lite konflikträdd. Inte så att jag fegar ur, mer att jag skiter i det och inte orkar bry mig. Men idag blev jag stolt över mig själv, att jag sa ifrån. Och det blev ju bra i slutändan ändå.
Så, en liten klapp på axeln till mig.
Och en super stor kram till er som erbjudit mig kramar på alla håll och kanter! Puss!
