skeksis

Sådär ja. Jag har ont i magen. Min läkare sa att jag nog har lite släng av magkatarr. Så jag fick piller. Hann inte ta någon ikväll, och så åt jag köttfärssoppa. Inte för den är stark eller så, men det gör ont. Jisses.

Vilken vecka det varit. Mamma som trillade och fick en rejäl hjärnskakning, vi åkte till loppis och köpte en massa böcker. Jag har jobbat, Eric Saade vann mello och jag har magkatarr.
Min bror var också dålig ett tag, och fick ligga på sjukhus i Phuket. Men han mår bra igen. Men han fick visst dropp och grejer. Illa illa. Men nu kommer han hem till helgen. Jisses, kan inte tro att det redan gått 5 veckor. Det har gått så fort.

Måste bara snabbt sammanfatta en hemsk dröm jag hade natten till igår, (det lilla jag nu lyckats sova pga utslagen).
Alla vet ju att jag är lite svag för zombies och vampyrer, om inte, Grattis! Iallafall, jag och Jenny var på någon stor gård, som typ en hembygdsgård eller något, inte bara vi alltså, utan en massa andra människor också. Allt var bra först, sen fick alla panik och började bete sig konstigt. Jenny försvann och jag blev av med min väska. Och jag retade mig verkligen på just det med väskan. Slutar med att jag tog någon annans väska (vem skulle nu behöva den om alla blivit till zombies?!?!) och springer ut för att leta efter Jenny. Hon sitter och gömmer sig i någon hage eller liknande, inte långt från allt tumult och väsen. Jag hittar henne, och beklagar mig väldigt över min försvunna väska (men vem bryr sig, världens undergång är här Bella!!) Jag börjar rota i väskan, och hittar då ett fotopaket. Hinner aldrig ta upp bilderna, men det står "Dennis och Alice" på dom. Varför just det fastnade, det kan jag inte säga, inte en aning. Jag och Jenny tittar iallafall på varandra och inser nu, att vi båda förmodligen kommer att dö. Då säger vi båda: "Ska jag dö med någon, så ska det bli med dig".
Vi börjar gråta och sen vaknar jag gråtandes.  Det var läskigt.
Ännu läskigare när man faktiskt vaknar gråtandes.

Tror det är mkt allt som händer i världen just nu som också påverkar en. Det är riktigt obehagligt med ännu en tsunami och härdsmälta i kärnkraftverken.
Jag är inte troende på någon vis eller så, men man kan ju inte låta bli att tro, att ödet ändå vill mena något med detta? Jag är en typisk människa som alltid tänker: "Det händer aldrig mig" Jag vet att jag kommer få äta upp det en dag, för det kommer att hoppa upp och bita mig i röven bara för jag alltid säger det. Och med allt som händer nu... Det får en att tänka efter..
Och att drömmen då också hade sin inverkan..
Men jag undrar fortfarande varför Dennis och Alice fastnade?!

"Ni får ursäkta, jag är lite frånvarande för närvarande"