The Unforgiven II
Kategori: Allmänt
What I've felt, what I've known
Turn the pages, turn to stone
Behind the door, should I open it for you?
Yeah
What I've felt, what I've known
Sick and tired, I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too?
Turn the pages, turn to stone
Behind the door, should I open it for you?
Yeah
What I've felt, what I've known
Sick and tired, I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too?
Nu mår jag illa..
Tittat på Remember Me igen.. Den filmen är så jävla bra. Åh, men det ligger i fatet att man blir deppig efteråt... Så jag fick sätta igång Inglourious Basterds (som jag inte sett färdigt första gången) för att lätta upp humöret lite.
Kan också vara att jag åt för fort, som jag är illamående.
Nåväl, nåväl.
Då har jag äntligen semester. From måndag egentligen, men slutade i ons. Och börjar igen den 24 sept. Rätt skönt det. Har hunnit titta en del på film, fick ju hem en del i onsdags. Men har som sagt en massa kvar att se.
Ska på dejt med Cindy nästa vecka, så ska vi se Vampyrer suger. Hehe.
Jag körde lillasyster till en fest i höja igår.
Jenny och Sandras barndomshem. En stor del av min uppväxt har också varit med där. Men jag blev ledsen när jag såg det. Det var inte alls som när vi var små. Klart att det ska förekomma förändringar på 15 år (tror jag att Sandra kom fram till). Men nu var det förfallet. Där var vissa grejer man kom ihåg. Badrummet var sig likt. Och en del av köket.
Så nostalgisk man kan bli. Som jag sa till min syster i bilen, dom hade en doft, speciell doft. En varm och betrygande doft. Den betydde säkerhet för mig. Och barndom. Och jag kunde känna den, mest i huvudet, doften av min barndom. Därför var det lite ledsamt att se vad det blivit av huset som jag och andra växt upp i.
Skulle egentligen inte stannat, men Nettan och Sandra ville att jag skulle komma in och hälsa.
Panik!!!
Tänk nu om där är någon man känner, som säger något, som ska prata med mig... Speciellt om det är någon jag inte träffat på länge, jag vet hur det brukar sluta....
Där var en hel del folk, men man höll sig i bakgrunden, pratade lite med dom man gick förbi. Sen var där solstrålar som kom fram och pratade med mig ändå.
Dennis kommentar värmde speciellt. Som han sa: "Man är fortfarande samma människa, med samma personlighet, förhoppningsvis, även om man kroppsligt förändras" "Och det är ju Bella. Du har alltid varit rolig och omtyckt, man ska inte bry sig om hur du ser ut"
Tyvärr är inte alla lika trevliga, utan ska påpeka det uppenbara istället. Så tack Dennis. Jag blev jätte glad, det var vad jag behövde höra. Speciellt från en människa som jag egentligen inte känner så väl heller.
Och tack Sandra och lillasyster Nettan för uppmuntran. Det var trevligt att stanna, om än att jag inte släppte er ifrån mig.
Min lillasyster är min skyddsängel <3
Annars ska jag bara njuta av min semester med att inte göra något speciellt alls. Läsa, titta film, spela tv-spel och sova.
Nej titta färdigt på filmen, och sen de sista Spartacus.
Kanske borde ta och titta på Xmen ikväll också, har ju fortfarande inte sett dom :)
Tittat på Remember Me igen.. Den filmen är så jävla bra. Åh, men det ligger i fatet att man blir deppig efteråt... Så jag fick sätta igång Inglourious Basterds (som jag inte sett färdigt första gången) för att lätta upp humöret lite.
Kan också vara att jag åt för fort, som jag är illamående.
Nåväl, nåväl.
Då har jag äntligen semester. From måndag egentligen, men slutade i ons. Och börjar igen den 24 sept. Rätt skönt det. Har hunnit titta en del på film, fick ju hem en del i onsdags. Men har som sagt en massa kvar att se.
Ska på dejt med Cindy nästa vecka, så ska vi se Vampyrer suger. Hehe.
Jag körde lillasyster till en fest i höja igår.
Jenny och Sandras barndomshem. En stor del av min uppväxt har också varit med där. Men jag blev ledsen när jag såg det. Det var inte alls som när vi var små. Klart att det ska förekomma förändringar på 15 år (tror jag att Sandra kom fram till). Men nu var det förfallet. Där var vissa grejer man kom ihåg. Badrummet var sig likt. Och en del av köket.
Så nostalgisk man kan bli. Som jag sa till min syster i bilen, dom hade en doft, speciell doft. En varm och betrygande doft. Den betydde säkerhet för mig. Och barndom. Och jag kunde känna den, mest i huvudet, doften av min barndom. Därför var det lite ledsamt att se vad det blivit av huset som jag och andra växt upp i.
Skulle egentligen inte stannat, men Nettan och Sandra ville att jag skulle komma in och hälsa.
Panik!!!
Tänk nu om där är någon man känner, som säger något, som ska prata med mig... Speciellt om det är någon jag inte träffat på länge, jag vet hur det brukar sluta....
Där var en hel del folk, men man höll sig i bakgrunden, pratade lite med dom man gick förbi. Sen var där solstrålar som kom fram och pratade med mig ändå.
Dennis kommentar värmde speciellt. Som han sa: "Man är fortfarande samma människa, med samma personlighet, förhoppningsvis, även om man kroppsligt förändras" "Och det är ju Bella. Du har alltid varit rolig och omtyckt, man ska inte bry sig om hur du ser ut"
Tyvärr är inte alla lika trevliga, utan ska påpeka det uppenbara istället. Så tack Dennis. Jag blev jätte glad, det var vad jag behövde höra. Speciellt från en människa som jag egentligen inte känner så väl heller.
Och tack Sandra och lillasyster Nettan för uppmuntran. Det var trevligt att stanna, om än att jag inte släppte er ifrån mig.
Min lillasyster är min skyddsängel <3
Annars ska jag bara njuta av min semester med att inte göra något speciellt alls. Läsa, titta film, spela tv-spel och sova.
Nej titta färdigt på filmen, och sen de sista Spartacus.
Kanske borde ta och titta på Xmen ikväll också, har ju fortfarande inte sett dom :)
