skeksis

Jag kom på en sak igår, som gjorde mig fruktansvärt frustrerad och arg.

Varför i helvete ska jag låta alla andra dömma mig?!
Varför ska jag bry mig om vad andra säger, det gjorde jag aldrig förr. Då kunde folk ta sig någonstans om dom sa något som jag inte höll med på, eller brydde mig om. Idag vill man bara krypa ihop i ett hörn och dö, om någon säger åt en att en hårslinga ligger fel.
Är det bara för man blir äldre, som man ska bry sig om vad alla andra säger och tycker?! Isåfall vill jag sluta åldras. För om det är till priset av att man blir sur, bitter, cynisk och känslig, så tack, men jag klarar mig.
Jag var allt utom känslig innan så.
Nej jag undrar var min pondus tog vägen. När min jävla anamma sprang ifrån mig...

Jag kan lika gärna erkänna det här också.. Pratade med läkaren i måndags om hjälp med vikten. Det har jag gjort innan också. Har gått på tabletter också, men dom hjälpte inte. Så nu bad jag om en remiss. Operation är inte mitt första val egentligen. Men jag vet ärligt inte vad jag ska göra mer nu...
Jag har tappat allt, och jag orkar inte leta efter det.

Ush, jag blev bara så arg igår.
Jag vill ha en ärlig chans. Och dom som inte känner mig, vet ingenting om mig, kan egentligen inte dömma mig heller. Så varför ska jag ta åt mig av vad dom säger!?
För att jag är precis om alla andra, mänsklig.

Många kloka ord sägs på skämt, ännu fler dumma ord sägs på allvar

 

Jävla bitterfitta. Men o andra sidan, läser du denna blogg, har du nog redan förstått det :D

Imorgon ska jag organisera i min lägenhet tänkte jag. Måste rensa ut och städa. Är ju prylbög ut i fingertopparna, så jag ska se till att göra av med en del nu. Måste ner till stan och hämta salvor och medicin med. Och köpa en ny klocka. Jo, försöka hålla lite i mina pengar också. Fick en sjukt dålig lön nu. Var ju hemma en vecka i juni. Och lönerna är inte färdiga än, får det retruaktivt (?) sen, men ändå. Surt.

Ska betala min räkningar nu, kolla sista Spartacus sen, och sen kanske lite mer film. På fredag har jag bestämt mig för att jag måste komma ut, så då blir det kräftskiva.

 

”och slutligen vill jag vända mig till Bella. Jag vill tacka för ditt stöd och vägledning då jag haft det kämpigt, oavsett om det varit i skolan eller på hemmaplan. Någon sa en gång till mig, att en god vän är som en gammal soffa. Då menar jag inte maläten, nedsutten och med fläckar i tyget. Nej, jag tänker mest på hur skönt det kan vara att komma hem till något sällskapligt, mysigt och bekvämt. Någon man känner utan och innan. Så är vår vänskap. I vått och torrt är du min gamla soffa och den kommer jag aldrig nånsin att kasta eller lämna på loppis..

Tack."

 

Det var Jennys student tal till mig.. Vart tog hon vägen!?

Den Bella hon pratar om!?!