Onsdag.
Håller på att bli paranoid i min lägenhet.
En lampa är sönder utanför, någon är ute efter mig.
Någon slår igen entredörren, någon är på väg in till mig.
Katten stannar upp och bara stirrar. Någon är redan inne...


Håller på att läsa en bok nu, handlar om kristna sekter (jag är inte troende eller så)
Idag hade en sån, "knacka-på-dörren-jobbig-guds-föreläsare", varit här igen. Hon skrämde skiten ur mig när jag kom in genom entredörren. Hon märkte det nog, för hon tittade konstigt.
Jag blev helt stel och bara tänkte "efter vad jag håller på att läsa just nu, ska du bara gå vidare, annars kan detta bli ett jobbigt och obeghagligt samtal"

Hon gick.

Känner mig off.
Som jag skrev i min bdb: Jag är frånvarande för närvarande.
En kul mening :D

Klåda i ansiktet igen. Är rädd att jag kanske fått en hudinflammation igen :/
Men jag avvaktar, precis som med allt annat. Jag har tid, men inte råd. Jobbat 3 extra turer på en veckan, det ni. Inte fy skam. Får kanske tom gå upp till 75% redan nu i april. Då ska jag ringa arb.förm. och be dom dra åt helvete (nej det vågar jag inte) och säga till dom att jag inte behöver deras hjälp längre. Dom kan skriva ut mig igen. Så kommer jag om det är något annat.

Jag skrev till Jenny igår. Bad om ursäkt för att jag är ett rövhål.
Men det är mkt som snurrar just nu, mkt som ska på plats och framför allt, jag måste hitta min plats i allt detta. Var passar jag in? När ska jag passa in? Och hur passar man in?

Blir lite nervös, när jag tänker på att träffa dig igen. När vi inte umgåtts på så längre. Känns som om allt förändrats. Du, jag... Vi?


"Jag saknar dig. Jag saknar dig otroligt. Jag är ett rövhål, jag vet. Men jag har för mkt tankar snurrandes och mkt att tänka på. Jag ber om ursäkt för min frånvaro. Men jag kommer igen, när jag känner mig redo. Förlåt"

"Men älskade vännen. Du behöver absolut inte be om ursäkt. Det är ju det som är det fina med oss två, vi vet att vi alltid är där för varandra när vi känner att vi behöver det :) "