Sitter och lyssnar på en massa läskig tv-spels musik. Silent Hill. Det är läskig musik. Sånt som gör att man känner bubblor i magen och lite snurrig i huvudet. Som om man tagit för mkt värktabletter helt enkelt.
Läste ut Frost i morse, och den andra kommer ut på engelska nu i juli, så förhoppningsvis på svenska i år också, men sen kommer inte trean förrän nästa sommar. Typiskt. Men den som väntar på något gott, säger dom ju...

Nu kom dom där "vi-vill-bara-visa-dig-en-bit-ur-bibeln-för-dig"-tanterna igen, kanske inte ska kalla tjejen tant, hon är nog i min ålder. Men jag sa åt dom att dom inte behövde komma igen, inte precis som om jag är troende, och efter att ha läst "Om det så skulle kosta mig livet", så är jag inte så inspirerad av "gudstjänare".
Så nu ska jag läsa millenium-triologin också, sen är det tomt med böcker, så kom gärna med tips.

Känner mig lite små kymig (?) idag, känns inte som om allt står rätt till. Sover som vanligt dåligt. Inatt var det delvis mitt eget fel. Hade råkat stänga in Troll i badrummet, så jag vaknade av att han rev halva rummet. Men sen somnar man om i en timme och sen är man vaken igen. Sen blev jag väkt av telefonen kvar över sju, och har varit vaken sen. Ska jobba extra ikväll. Se om tanterna är på bättre humör idag, för det var dom sannerligen inte igår.

Jag ser på ett sätt fram emot på lördag, träffa Jenny igen. Det var så längesen vi gjorde något. Och ändå är jag nervös. Varför? Hon är den som känner mig bättre än någon annan.. På ett sätt vill jag säga "nej, jag orkar inte", men på ett annat vill jag verkligen. Jag förstår egentligen inte vad jag är så rädd för.
Jag tänkte att om jag skrev det här, så har jag ingen ursäkt för att inte göra det. För då vet ni vad jag tänker.
Men jag kan inte sätta ord på varför.

Det är väl som med mkt annat just nu, upp och ner, höger eller vänster. Förhoppningsvis får jag rätsida på allt snart. Men där är en del att ta tag i, som sagt.
Varför kan jag inte få vara 17 år igen? Och nästan var så social att det var skadligt på det hållet istället?

Jag ska leta fram mina gamla dagboker och läsa dom, så kanske jag mår bättre sen.
Gjorde det för ett tag sen, men hann bara läsa lite. En annan sak, som fick mig gråtfärdig, var att jag hittade breven från Jimmy, när vi var tillsammans. Jag var helt säker på att jag kastat dom. Men jag hittade dom. Känns ganska surrealistiskt nu när han är försvunnen. Och ändå minns jag när jag fick breven som om det var igår.
Minns inte säkert, men det är väl 11 år sedan Henrik försvann också, nu i maj. Så underligt, och att tiden ändå kan gå så fort.
Världen är läskig och människor lika så. Dumma och egoistiska varelser, inte minst jag själv...

Jag hoppas inte ni tar mig för en idiot, jag har bara lite problem med mig själv.