Man måste tillåta sig att ha lite hjärnspöken ibland. Att det är okej att känna sig nere, vilsen & bli lite "slagen i ansiktet" av verkligheten som hoppar fram.

Jag ångrar ingenting, samtidigt som jag saknar allting. Men är inte det en del i att göra nya upptäckter i livet? 
Att man sätter pris på det man har samtidigt som man lär sig eller gör något nytt? 😰

Jag är i en svacka. En down period. 
Det gör att jag saknar alla där "hemma" något alldeles enormt mkt. Vardagen är här igen. Magne var hemma i fyra veckor & nu är sängen tom igen när han åker på jobb & vi lever i vårt "sms" förhållande igen. Jag vet att det kunde varit värre, men nu blir jag ensam igen. 
Även om jag uppskattar tiden jag har för mig själv också, jag får tid att läsa, långa samtal med dom "hemma" & ta igen lite sånt när han är borta.

Och nu har jag pratat & Skypeat lite med dom där "hemma". Om deras vardag. Och jag känner mig vilsen. Jag vet att jag betyder lika mkt & att dom tänker mkt på mig, men jag är inte en "del av deras" vardag längre. Jag känner mig lite som en åskådare i deras sagor. Lika mkt som jag saknar dom i mina sagor. Att jag inte bara kan gå över, dricka te, fisa ikapp, skratta åt dagens behag eller att se barnen busa.

Jag är mitt gudbarns föräldrar evigt tacksamma för dom skickar filmer & bilder på vad som händer med bullen. För jag missar så mkt. 
En enkel sak som att "flyttstäda" med svägerskan är något jag blir tårögd över. 
Jag känner att jag missar så mkt...

Det som antagligen blev "chocken" med allt, var att min förra gruppchef förra veckan skrev & undrade hur jag ville göra framöver. Och svaret har varit givet hela tiden, tanken var hela tiden att jag skulle stanna här. Men nu har alltså sex månader gått. Vad hände!?! Vad fasen hände med tiden?! När började allt gå så fort? Och när slutade jag hänga med? Jag skrev under papperna igår & det är alltså på riktigt nu. Bella är numera boende & jobbandes i Norge. På riktigt. 
Det har jag egentligen inte heller förstått än. Jag tror att det är litegrann av en dröm. Att detta inte är på riktigt, riktigt. Förstår ni? 

Jag trivs väldigt bra här, det gör jag verkligen. Och jag & Magne har det väldigt bra. Så det är inte så illa som det förmodligen låter. 
Det är ju uppenbarligen bra nog för jag lyckats gå upp i vikt sen jag flyttade & fick nytt jobb 😠😏

Allt är inte piss i trollskogen 😊
Jag hade en fantastiskt bra jul & nyår. Jag blir så jävla bortskämd av alla att jag borde skämmas rent ut sagt. 
Magne köpte fina skinnvantar till mig & en mini iPad. Jag fick en massa lukta gott dofter från mamma & Nettan, vilket jag tog lite som en pik 😜 
Sängkläder, ångkokare, tassen skålar, ljus & fina grejer. Det bästa var nog ändå att min mamma hade slagit in dillchips till mig 😍 Det existerar inte här i Norge, så mamma snappade upp idén när jag gnällde över min saknad av mina favorit chips 😊 
Det är bara en mamma som kan vara så omtänksam 😘❤

Nyår spenderades med mannen på kryssning mellan Oslo-Köpenhamn. Tre rätters middag den 30/11 & fyra rätters på nyårsafton. Med fördrink & champagne med tilltugg till tolvslaget. 
En väldigt fin kryssning. Den blåste en hel del på vägen ner, så båten gungade en del men nyårsaftons dag i Köpenhamn blev väldigt fin. Solen sken & vi mös runt för att sen bli väl omhändertagna tillbaka på båten. Så det kan jag rekommendera. Även om jag blev så mätt & trött efter fyra rätters att jag höll på att somna halv tio på kvällen & "lurade mig själv" att tro att kaffe skulle väcka mig 😜

Vi var på Disney on ice i helgen. Och jag fick se Pumbaa, Timon, Peter Pan, Anna & Elsa tillsammans med alla andra tusen barnen som var där 😎 
Väldigt mysigt.

Nästa vecka har jag bott i Norge i sex månader. På tors ska vi se Lillasyster (bandet) spela & fortsätta låta tiden springa ifrån oss. 
Jag ska snart ner & hälsa på familjen igen. Några veckor till, sen får jag slänga mig runt halsen på dom alla ❤❤

Jag fortsätter att lapa i mig en massa musik, spöar lillebror i quizkampen, älska mina dr Martens kängor, göra bort mig & det svenska språket på jobbet & jag vet att så fort solen börjar titta fram & dela med sig av sina D vitaminer så kommer jag att skratta åt hur jag har hela världen i min hand.

Jag har mycket att se fram emot detta året. En resa till usa, konserter, lillebror som ska gifta sig, att fylla trettio, kanske eller kanske inte köpa lägenhet, planer för att bli min egen familj. Nej folkens, jag är inte gravid, men vi har pratat mycket om det & vi vet redan vad "hen" ska heta när/om vi får någon & vi vet precis hur vi vill att "hen" ska vara 🙌😉

Så om jag är trött nu & saknar mina halvor där "hemma" just nu (vilket iofs inte kommer försvinna) så vet jag att det kommer bli bra. 
Allt kommer bli bra, så småningom..